Att allt färre får rätt till kontaktperson enligt LSS bekymrar mig. För den som har grupp- eller servicebostad och daglig verksamhet enligt LSS, var det tidigare vanligt att också ha kontaktperson, för att få möjlighet att lämna boendet och göra aktiviteter utan den vanliga personalen. Detta för att få hjälp med att komplettera sitt sociala nätverk och komma ut i samhället.
Men allt färre får rätt till kontaktperson. Är man beviljad andra insatser får man nöja sig med dessa. Den som inte är beviljad några insatser anses vara duktig nog att klara sig utan kontaktperson.
I förarbetena till LSS-lagen angavs, som bakgrund till insatsen biträde av kontaktperson, att många personer med funktionsnedsättning har få kontakter vid sidan av sina anhöriga. Människor med funktionsnedsättning bor ensamma i mycket större utsträckning än andra. Många saknar gemenskap med andra människor.
Här sker en krock med insatserna grupp- och servicebostad samt daglig verksamhet som till viss del tillgodoser samma syften. Och den som bor själv är det lätt att säga att den redan lever ett självständigt liv.
Det sker en negativ trend hos kommuner och domstolar. Den enskilde förlorar till absolut övervägande del. En kammarrättsdom från kammarrätten i Stockholm 2023-03-31, mål nr 6337-22 pekar på hur SCB definierar social isolering. Definitionen är, för att räknas som socialt isolerad, att bo ensam och inte träffa anhöriga, vänner eller bekanta oftare än ett par gånger per månad. Den som bor i en bostad med särskild service, kan inte sägas bo ensam. Den har inte heller valt de personer som de delar vissa gemensamma utrymmen med.
Det finns mycket att göra åt situationen. Nu drivs ett mål om kontaktperson till Högsta förvaltningsdomstolen. Förhoppningsvis beviljas prövningstillstånd och att det kommer en prejudicerande dom. LSS-lagen säger att personer med LSS-beslut ska leva ett liv som andra. Och detta måste alla kommuner följa.
Pia Delin (L)
Ledamot i funktionsstödsnämnden Örebro kommun