Kulturkanon ger möjligheter, inte begränsningar

Kulturkanon ger möjligheter, inte begränsningar. Börje Ström & Karolina Wallström

Vår kulturminister Parisa Liljestrand ger en alldeles utmärkt beskrivning av syftet med en kulturkanon när hon skriver att ”kulturen och vår gemensamma historia utgör grunden för vår kollektiva identitet och skapar sammanhållning samt ökar vår förståelse för varandra. Den ska bli ett levande och användbart verktyg för bildning, gemenskap och inkludering. Att ta fram en kulturkanon handlar om att göra svensk kultur tillgänglig för fler.” När vi läser alla Mp:s farhågor omkring kulturkanon i sin artikel (NA 9/3) undrar vi om något i detta inte är önskvärt för Miljöpartiet?

 

Förståelse och värnande om det vi har gemensamt behövs mer än någonsin. Kriget i Ukraina är en väckarklocka, en påminnelse om att det gemensamma kulturarvet i en demokrati bidrar till styrka, sammanhållning och försvarsvilja.

 

Men behövs en kulturkanon för att nå dit?  Ja, om översättningen av ordet kanon inte innebär rättesnöre eller norm utan innebär en vägledning inom kulturområdet som alla i en kulturkrets har nytta av att känna till. Det handlar inte om som Mp anför att ”skiljelinjer ska sättas upp och skilja god och mindre god kultur.” Inte heller ”att den kultur och litteratur som faller utanför inte godkänns och hindrar fler uttryck”. Istället kan en kulturkanon skapa ett helt nytt intresse för hela kulturområdet. Liberaler vill se en kulturkanon som något levande, något som förnyas och där en livlig diskussion och värdering av innehållet återkommer. Det är något helt annat än ett försök att använda kanon som ett sätt att definiera en enda sanning, en enda berättelse om landet eller ett enda riktigt sätt att tänka.


I direktiven för kulturkanon har tagits hänsyn till att den kan missbrukas och användas för att politiskt styra. Därför har uppdraget att ta fram ett förslag lagts ut på fristående expertkommittéer. Principen om armlängds avstånd ska gälla.

 

Ett skyddsnät mot missbruk kommer alltså finnas och då väger risken för missbruk lätt mot möjligheten att ge nytt verktyg för att öka bildningen. Bildning är som någon sagt ”ett sätt att vägleda dig upp på andras axlar så du ser bättre”. För det går inte att komma ifrån att vissa verk och konstuttryck är och har varit mer avgörande än andra för människans förståelse eller en konstarts utveckling. För individer som vill påbörja en bildningsresa kan det vara av stor hjälp att få hjälp att hitta fram till dessa verk. För de som kommit nyss till Sverige kan det vara ett sätt att förkorta ledtiden in i samhällsgemenskapen. För dagens unga generation kan det vara avgörande. Och för liberaler är det en huvuduppgift för skolan, för kulturen och för medierna att försöka nå människor som annars inte skulle upptäcka så många olika alternativ och möjliga vägar.

 

Och det är de som har längst sträcka fram till all fantastisk kultur som främst ska ges möjlighet att upptäcka den. Att ge dem ett ytterligare verktyg att knäcka de kulturella koderna. Det gäller både den stora gruppen nya svenskar och de med svensk bakgrund. För en kulturkanon bör efter flera generationers etablering av andra kulturer i Sverige också innehålla vägledning till deras kulturskatter.

 

Skolan och skolbiblioteken har en nyckelroll för ungas läsvanor. Vi är helt eniga med Miljöpartiet att ”skolans läsuppdrag måste förtydligas och skolbiblioteken måste ges resurser för att vara den första länken i kedjan på en livslång läsupplevelse.” Därför satsar Liberalerna i regeringen stort på att det ska finnas utbildade bibliotekarier i våra skolbibliotek och på inköp av nya läroböcker. Vi har fantastiska lärare i den svenska skolan. Och de klarar visst av att ge vägledning inom kulturområdet. Men vi tror de tacksamt skulle ta emot ännu ett verktyg för att hjälpa unga människor att bli nyfikna på svenska kulturskatter.

 

Liberalerna Örebro kommun
Karolina Wallström
Börje Ström