Att raljera om samhälleliga problem verkar ha blivit en folksport på senare tid. Men att göra som Lars Ströman gör i sin senaste ledare om ”hårdingen” Hanif Bali (M) är en förenkling som skulle kunna få Herman Lindqvist att rodna (NA 4 december).
Syftet med en legalisering av cannabis är att minska de kriminellas marknadsandelar. Om det vore möjligt att göra med social ingenjörskonst skulle vi troligen ha ”löst” narkotikaproblemet för länge sen. Vad Hanif Bali och många andra som står för en legalisering menar är att när människor kan köpa en vara legalt minskar våldet som uppstår på grund av den illegala handeln. När hörde du senast om en restaurangchef på Burger King som krossade rutorna på det konkurrerande McDonalds? Finns det möjligheter på en marknad att bedriva handel inom lagens ramar minskar incitamentet för våld. Men försäljarna är egentligen inte kärnan i problemet, utan det handlar om de som köper, eller snarare efterfrågan på en produkt i samhället.
Låt mig förklara. När jag växte upp gick datorn varm hos många tonåringar som ladda ner tusentals låtar och videofilmer. Program som Napster, Kazza och Limewire användes av en hel generation för att olagligt ladda ner medieinnehåll som annars skulle kostat ett par hundra kronor styck, pengar som de flesta ungdomar inte hade. Ägarna för fildelningsprogram satt och tjänade otroliga summer på den här verksamheten. Sen kom Spotify och andra streamingtjänster och resten är historia. Det finns i princip ingen som olagligt laddar ner musik längre. Den illegala marknaden är borta, inte på grund av lagar, som vissa vill tro, utan på grund av att folk kan ta del av det de vill på ett enkelt och lagligt sätt.
Vad har det här med cannabis att göra tänker du? Det är sant att musik och film är helt väsensskilt från droger, men principen är det samma. Om du inte kan få ta på något du vill ha legalt kommer du söka dig till illegala källor för att få tag på varan.
Vi kan drömma oss en värld där det inte skulle finnas någon efterfrågan på cannabis, men ska vi hålla oss till verkligheten ser världen annorlunda ut. Enligt European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction var 2017 ungefär 10 procent av svenskar mellan 17-34 år cannabisanvändare. Det är en oerhört stor grupp som kommer att skapa en väldigt stark efterfrågan på just cannabis. Vilket leder in oss på en annan ekonomisk princip om tillgång och efterfrågan. När staten dramatiskt minskar utbudet på cannabis men efterfrågan kvarstår kommer priset på produkten att chockhöjas. Även om förbudet till viss del skapar en mindre efterfråga på produkten har man skapat en mycket lukrativ illegal marknad. Allt handlar om tillgång, får du inte köpa det för dina föräldrar eller för staten kommer du vända dig till kriminella som vill ge dig vad du vill ha.
Även om jag själv inte är för cannabisanvändande inser jag att mitt personliga förhållningsätt och mina fördomar kring en drog och dess användare inte är anledning nog till förbud.
Tyvärr så verkar Lars Strömans åsikt vara, som jag förstår det, att få bort knarket till varje pris oavsett vilka konsekvenser det skapar i samhället. Jag tror mer att man ska minska efterfrågan än utbudet. Vi tar oss vidare som samhälle genom information och kunskap, inte genom förbud och censur.
Willhelm Sundman
ordförande Liberala Studenter Örebro