Om och om igen tar Lars Ströman upp en artikel som jag skrivit för länge sedan, NA 7/2 2022.
Jag förstår att han inte håller med mig om skillnaden mellan tjänstemän och politiker.
Åsikter och rätten att skriva vad man vill respekterar jag. Men när man skriver, även det Lars Ströman skriver, kan det ge konsekvenser. Upplevelsen är alltid självägd med risk för konsekvenser, som förlorat förtroende och trovärdighet eller försvårat samarbete framåt.
Jag bryr mig om hur mina texter uppfattas. Så mycket att jag bryr mig mer om att inte såra någon annan än vikten av att skriva vad jag vill. Trots att jag noggrant läser mina texter innan publicering kunde en formulering så klart skrivits annorlunda, eller förklaras ytterligare. Jag har förklarat ytterligare. Både med andra texter och i möten. Men Lars Ströman verkar vara fast i vad han kände när han först läste artikeln. Utifrån det gör Ströman sedan vidare tolkningar och lägger på förstärkningar. Huruvida om jag tänkte tanken på att sparka personal är en ren gissning och en rätt rejäl härskarteknik, alltså att han påför mig skuld och fel för att förstärka sin egen tes.
Ibland vill man efteråt förklara mer eller ångra en mening. Men jag ångrar inte artikelns huvudsakliga innebörd. Det är viktigt att skilja på ansvaret mellan politiker och tjänstemän. Ansvariga för beslutet är alltid vi politiker. Ansvarig att genomföra beslutet är tjänstemännen, även när man ändrar beslut eller byter styre.
Jag vill debattera beslut med politiker som fattat besluten, inte med tjänstemän. Därför är rollerna viktiga och att det finns riktlinjer om vilka som tar den politiska debatten. Artikeln 7 februari 2022 handlade inget om rättigheter, utan om förtroende och olika roller. Det var Lars Ströman som gjorde det till en rättighetsfråga.
Karolina Wallström (L)
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande i Kommunstyrelsen