Hur svårt kan det vara?
Vetskapen om hur mycket som måste förändras för att vårt nuvarande, starka och fria samhälle ska bestå och utvecklas känns ofta olidlig att hantera som politiker.
Pågående småbränder överallt, felprioriteringar och det faktum att många bara tittar åt ett annat håll och inget gör. Jag känner mig så frustrerad när jag ser alla utmaningar vi har men inte hanterar.
Vi måste våga ta upp våra utmaningar offentligt så att vi gemensamt, med alla aktörer, kan hjälpas åt. Få med alla örebroare på att våra gemensamma resurser inte räcker till allt vi har eller vill ha. Tillsammans och transparent ska vi prioritera och fokusera på det som är viktigast. Det offentliga måste återvinna förtroendet hos örebroarna och att vi använder varenda skattekrona rätt, effektivt och klokt.
Det största felet vi politiker kan göra är att helt strunta i örebroarnas förtroende. En majoritet måste känna att vi tillgodoser det viktigaste först. Jag tror korthuset håller på att falla. De som behöver hjälpen som mest får inte rätt hjälp och skolan som ska leverera kunskap som tar oss in i framtiden når inte målen. Resurserna räcker inte, Örebros verksamhetsnetto visar ett underskott!
Det offentliga har länge vetat att kostnadsutvecklingen är för hög och intäkterna för låga. Kostymen är på vissa håll både fel och för stor och på annat håll för liten. Sveriges ”hängslen och livrem” eller överväxta organisation och utbyggnad hade behövts göras om för många år sen. Ett aktuellt och tydligt exempel är nuvarande regioners och kommuners många hundratals miljonunderskott runt om i hela Sverige. Samtidigt som vårdköer är långa och skolresultaten inte är tillräckliga.
Mitt i detta tillkommer illavarslande säkerhetshot, kanske till och med krig. Vi i kommunerna måste också mobilisera. Vad kostar det? Kriminaliteten ökar i takt med utmaningarna, vad kostar det?
När kommer nästa pandemi?
Min poäng är: det är ohållbart att möta tillkommande utmaningar när man inte klarar vardagen.
Sverige är duktigt på att hantera stora kriser och då mobilisera. Då allokerar vi resurser till krisen och vi samarbetar mer över partigränser, med mera. I krisen vet vi vad som är viktigast. Makten används till vad den är till för.
Jag vill att vi anammar detta synsätt för att även lösa vardagens utmaningar, släcka våra småbränder i kommuner och på riktigt hitta lösningar till att det inte brinner igen.
Jag vill att vi öppet och transparent prioriterar det viktigaste först. Inget lullull tills vi får plus och minus att gå ihop för det nödvändigaste inom förskola/skola, social välfärd och samhällsbyggnad. En smalare organisation och rakare styrkedja. Minska antalet vikarier till förmån för fler tillsvidare anställda. Inga mer monument eller onödigt påkostad bebyggelse. Varenda krona ska användas effektivt och mätas både mot behov och örebroarnas förtroende.
Vi i Liberalerna har under många år försökt byta kurs i vår budget och våra förslag. Ensam kan man inte lägga ett helhetsförslag, men tyvärr har vi varit ganska ensamma i vår insikt. Få vill på riktigt förändra tillräckligt mycket och samarbete mer med alla.
Men nya tider kommer och skam den som ger sig. Hur svårt kan det vara?
Karolina Wallström, Liberalerna Örebro kommun
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen