Först tack för en mycket bra artikel som belyser ett problem på vår väg att bygga ett hållbart och smart framtida samhälle. Ansvaret för samhällsbygget måste delas mellan det offentliga, näringslivet och civilsamhället. Det måste vara lika tydligt som uttalat att alla dessa aktörer behövs och ska få rätt förutsättningar att verka i samhället. Om mattan dras undan under näringslivets fötter måste kommunen klara av det mesta själv - en tanke som är omöjligt för de flesta, utom kanske för en romantisk kommunist.
Det offentliga måste fullt ut erkänna att ett starkt näringsliv är avgörande framtiden. Den bästa aktören ska göra jobbet. Om man inte inser att det finns olika spelplaner med givna spelregler, så erkänner man faktiskt inte behovet av ett starkt näringsliv eller civilsamhälle. Näringslivet måste kunna lita på de spelregler som gäller - det fungerar inte att det offentliga går in och konkurrerar ut företag på den öppna marknaden.
Den starkaste spelaren är utan tvekan det offentliga, som har helt andra förutsättningar, vilket Johan och Magnus beskriver så väl. Det offentliga drivs av skattemedel, saknar vinstkrav och kan inte försättas i konkurs. Som den starkaste av de tre aktörer måste det offentliga vara den som absolut inte trampar fel och orsakar illojal konkurrens, då riskeras företagens existens.
Det betyder att vi behöver långsiktiga avtal, tydliga spelregler, få övertramp och respekt för varandras utmaningar och behov. Jag ser det delade ansvaret som en kaka där alla tre aktörer – det offentliga, näringslivet och civilsamhället – har sin del i att möta människors behov av produkter, tjänster och stöd. Detta synsätt måste genomsyra allt i kommunen; organisation, riktlinjer, handlingsplaner, ledarskap och medarbetares agerande.
Fick jag bestämma skulle kommunen definitivt inte driva restauranger, gym, nöjesarenor, med mera utan i stället fokusera på kärnuppdragen inom förvaltning, drift och investeringar. Men som marknadsekonom och liberal kan jag till och med gå ännu längre och utöka utmaningsrätten för näringslivet utan att för den skulle lämna över det övergripande ansvaret i enlighet med LOV (lagen om valfrihet).
Framtidens krav på kostnadseffektivitet kommer att öka. Det innebär att vi måste hjälpas åt för att leverera både kostnadseffektivitet och högsta möjliga kvalitét. Något som näringslivet utan tillgången till offentliga skattemedel och sin naturliga entreprenörsanda är bra på. Civilsamhället kommer också behöva ta en större del av samhällsansvaret. Det är den aktör som står närmast individen och deras behov, och som utgör grunden för solidaritet och omtanke – något som inte alltid kan köpas eller säljas. Jag är övertygad om att både näringslivet och civilsamhällets delar måste bli större, inte minska, för att Sveriges välfärdssamhälle ska bistå.
Karolina Wallström, Liberalerna Örebro kommun
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen