Nollvision eller noll vision?

Johanna Reimfelt Liberalerna

Tänk dig att vara utan ett hem, utan tak, utan väggar och utan en egen säng att sova i. Detta är Örebro 2024! Skrämmande! Vintern är både lång och i år väldigt kall, vilket gör att hemlösheten känns som en akut fråga som skriker efter omedelbara åtgärder.

 

Örebro har sedan flera år tillbaka haft "Bostad först", ett fantastiskt och framgångsrikt projekt. Det är ett bevis på hur kommunen och civilsamhället kan enas och göra verklig skillnad. Men vi kan inte luta oss tillbaka på det vi gjorde tidigare, för det är inte tillräckligt. Glöm inte att "Bostad först" började som ett projekt 2013 – det är över 10 år sedan. Vad har socialdemokraterna åstadkommit sedan 2013? Jag vågar påstå att det är nästan ingenting. Det som har hänt är att civilsamhället har burit en tung börda, som exempelvis matcentralen.

 

När en strategi för att bekämpa hemlöshet skulle utarbetas, involverade kommunen flera aktörer för att med kraft skapa en nollvision mot hemlöshet – det är lovande! Men ärligt talat, nu har fem år gått och resultatet är klart – det blev inte en nollvision, det blev noll handling. För det första lyckades varken socialdemokraterna, moderaterna eller centerpartiet anställa en strateg för att leda arbetet. För det andra har vi inte sett någon ny statistik som visar hur situationen ser ut, eller någon utvidgning av synen på hemlöshet. Liberalerna kan inte göra annat än att ställa sig bakom Stadsmissionen och påpeka att vår syn på hemlöshet är alltför snäv och att förändringar behövs, inte minst för att förebygga.

 

Liberalerna har om och om igen lagt fram förslag och varit beredda att hjälpa till för att förbättra situationen för de hemlösa. Vi var emot stängningen av de offentliga toaletterna och försökte få majoriteten att lyssna, att förstå att vi behöver göra mer. Bland annat föreslog vi att en uppsökande verksamhet borde inrättas.

 

Vi ser gång på gång bevis på att socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet lutar sig tillbaka på det som finns eller har funnits. Vi har härbärgen, vi har sovplatser! Men det räcker inte. Här måste vi aktivt arbeta med en uppsökande verksamhet – något som Örebro kommun helt saknar idag. Liberalerna ser det som en självklarhet att vi också måste agera uppsökande; det behöver inte vara socialtjänsten utan kan lika gärna utföras av civilsamhället.

 

Vi kommer alltid att utgå från människan som är i behov av hjälp. Vem kan bäst hjälpa? Många gånger är det inte kommunen. Det innebär inte att vi saknar ansvar, tvärtom, men vi kan acceptera att andra kan göra det bättre och istället stödja civilsamhället. Kommunen bör vara en möjliggörare, inte alltid den som utför.

 

Jag blir ledsen, jag blir upprörd, men i slutändan har jag både ett hem och mat för dagen. Det har inte alla, och det är något som vi i politiken måste ta till oss. Vi kan inte tillåta oss att ha en nollvision när det gäller mänskligt lidande.

 

Johanna Reimfelt, Liberalerna Örebro kommun
Talesperson i sociala välfärdsfrågor
Ledamot Kommunfullmäktige 
2:e vice ordförande Vård- och omsorgsnämnden