Kärlek, sorg och förlust – livet är så svårt, men död är svårast!
Mitt och alla andras Örebro har drabbats hårt efter den största masskjutningen i Sverige. Det är delvis greppbart, men jag är nog inte ensam om att inte greppa helheten. Det är för stort, olika och smärtsamt. Hela Örebro sörjer, både individuellt och gemensamt. Det är många som har kopplingar till någon som drabbats och alla behöver bearbeta det på sitt sätt och alla har rätt till sorg.
Personligen har detta påverkat mig på olika sätt. Jag är så otroligt ledsen i hjärta och själ för de som förlorat sina närmaste. Jag är också arg för att någon tagit sig rätten till att göra detta mot medmänniskor och vårt samhälle. Men jag är även personligen drabbad för jag har aldrig någonsin varit så rädd som jag var under de timmar min son satt inrymd i ett klassrum medan förövaren sköt i korridorerna utanför. Min son klarade sig bra, men det visste jag ju inte då. Hur svårt kan det vara att ta sig in i ett klassrum om man verkligen vill? Ovissheten höll på att få mig att tappa greppet om både tillvaron och förnuftet.
Attentatet på Campus Risbergska slutade med flera skadade och tio mord på oskyldiga människor. Det man inte ska göra är att försöka skylla morden på omständigheter i livet för förövaren. Oavsett vad man utsatts för eller saknat i livet gör det en inte till en mördare. Att brutalt skjuta ihjäl människor går inte att försvara och heller inte för mig att förstå. Det har gått riktigt fel med mycket för att man ska göra det som förövaren gjorde den fjärde februari. Kanske är det så, att allt heller inte går att förstå eller alltid förhindra?
Risbergska Campus som skola är precis lika bra och viktig som förut. En plats där drömmar om framtiden skapas genom att nya kunskaper lärs ut och tas emot. En mördare ska inte kunna ändra den bilden. Men rädsla, oro och förlust måste respekteras och hanteras varje dag och för varje individ. Med tiden sätts akut rädsla och sorg åt sidan för att ge plats åt framtiden. Tillsammans kan vi öka tryggheten och bygga nytt förtroende. Det kan heller aldrig vara fel att göra allt man kan för att öka tryggheten på våra skolor och arbetsplatser. Behöver vi göra mer för att skydda oss så måste vi kunna göra det även om det i viss mån blir på bekostnad av att alla ska kunna röra sig helt fritt överallt.
Skolan är ingen allmän plats och kanske måste man träna mer inför katastrof, ha något inpasseringssystem, snabbt kunna låsa eller utveckla anropsystemet till att kunna vara mer än ett brandlarm. Det handlar inte om att minska öppenheten, utan att välkomna elever, lärare och besökare på ett tryggt sätt. Jag och Liberalerna ställde redan under våren 2024 en enkel fråga i kommunfullmäktige som handlade om hur vi kan skapa en tryggare skola och hur vi kan förbereda oss för hot och våld.
Liberalerna anser att investeringar i ny teknik och utbildning faktiskt är överordnat många andra investeringar. Men så är också skolan och lärarna högt prioriterade för Liberalerna. I år följer vi upp vår enkla fråga med en motion i kommunfullmäktige: "Öka tryggheten på våra skolor". Jag tror tyvärr att vi måste agera och göra mera. Och jag hoppas alla partier, oavsett majoritet eller opposition, vill samma som vi. Det vilar ett tungt ansvar på de som säger nej till att öka tryggheten på våra skolor.
Karolina Wallström, Liberalerna Örebro kommun
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen